Började dagen med tvmys tillsammans med dottern L och facetime med mamma och pappa (som jag saknar mer och mer ju närmare vi kommer julen) innan hela familjen åkte iväg till en idrottshall i södra Chicago. 
Alla lagen hade olika NBA namn - min värdson J var NY Knicks och spelade mot Miami Heat. Gulligt!
Vi vann inte matchen, men jag var förvånad över hur duktiga dem var för att vara så små. Den allra minsta killen i vårt lag var helt otrolig. 
Efteråt skjutsade dem mig till Navy Pier och jag mötte upp Vivien för en kaffe på Starbucks. När vi väl kommer fram, efter 5 minuter, är vi båda två ispinnar. Det är -18 grader ute och jag kan inte känna mina lår. Känner att jag behöver ett botemedel och slår till på en Cranberry Bliss Bar tsm med min vanliga Medium Roast och får höra att det just idag är rabatt om man köper båda, score! Öppnar nöjt väskan för att dra upp mitt Starbucks kort med Brooklyn Bridge motiv och... hittar inte plånboken. Letar som en idiot och inser att den inte är där. 
Inser inom kort att den måste ligga kvar hemma och smsar min vm som säger att jag hade rätt. Lättad över att den inte är snodd, men frustrerad över att min sömnbrist gjort mig senil så får jag låna pengar av Vivien. 
Mitt treat blev ett tröstätarsnack ist...
 
Smälte i munnen...

Efteråt gick vi till piren och mötte upp Sandra och Fanny för the Winter Fest. På piren finns en jättestor byggnad som fyllts med allt som hör julen till. 
Sponsered by Blackhawks
Snögubben var en hoppborg
Var väl egentligen mest för barnfamiljer, men då jag blir som en sexåring varje jul så flinade jag väl bredare än barnen. Älskar julgranen!!
Efter en tur i lokalen tog vi bussen downtown och gick runt i butiker. Blev två halsband rikare inne på H&M och lunchade sedan med Vivien på Corner Bakery. Cheddar & Broccoli soup <3 
Promenerade längs med Michigan Avenue till en tysk julmarknad innan vi tog tåget hem. Hon hoppar av på stationen innan mig så det är kul med sällskap.
Jultåget swishade även förbi medan vi väntade på tåget - woho!!
 
Aldrig varit så glad att komma hem - 10 minuters promenaden ifrån stationen var tortyr - vinden blåser igenom allt och jag har nog aldrig sett mina ben så röda i hela mitt liv som idag. Botemedlet? Invirad i en filt på golvet framför den öppna spisen med massa kuddar omkring mig och L som agerade doktor och gav mig sprutor i ansiktet. Fungerade susen och tackade översvallande den nya Dr. McStuffins (barnprogram). 
Mysig helg sammanfattningsvis!

Kommentera

Publiceras ej